Snart är det vår

Nu känns åter vårens doft i vinden.
Snart har vinterns kyla flytt sin kos.
Snart bryner solen bleka kinden.
Snart knoppas åter varje liten ros.
Snart skiftar grönt från dal och berg
där solen sprider ut sin glans.
Snart lyser himlen i den asurblåa färg
som vi nästan glömt att den fanns.

Storforsen

Här har skaparen lagt
sin vackraste pärla.
Gnistrande skön
i midsommarland.
På solvarma hällen
i grönskande  tempel
ovanför Storforsens
brusande fall –
ser  jag älvornas dans
till sällsam musik,
som inget annat
i världen är likt.
Underbart vackert
en saga — så sann
öppnar dörren
till drömmarnas  land.

Ta tag i sorgen

Visst finns det sår
som ingen botar.
Visst finns det frågor
förutan svar.
Visst stelnar gråten
och skratten tystnar.
Visst syns där inte
ett enda val.
Ta tag i sorgen
släpp ej taget
Snart bemästrar du dina kval.
Ge ej löften stora fagra
men sök rätt på ditt eget jag.
Visst känns världen ibland så öde,
så hård och utan all moral.
Stå emot, låt dig ej frestas.
Lär av det som har blivit fel.
Så gryr det åter
en vacker morgon.
Så att det goda du åter ser.

Övergång

En dag när allt är mörkt och grått,
när allting tycks på tok ha gått.
Allt är sorligt och så hårt.
I ensamhet känns det så svårt.
Det hjälper ej att själv sig plåga.
Det finns ej svar på varje fråga.
Tänk det kanske ändå finns
något vackert som du minns.
Någon pärla som finns kvar
ifrån svunna lyckodar.
Leta fram ditt juvelskrin
gör dig lite extra fin.
Gå ut och låt ej mörkret råda
fast det är en riktig gråda.
Sedan händer det rätt snart
att det mesta känns rätt klart.

Saknad

Att ständigt söka men aldrig finna
den vän du saknar arma kvinna.
Gå på löften och tomma ord
tills du såg det var ej ditt bord.
Du var bara ett tidsfördriv
sedd från annat perspektiv.
Du får sörja och dra din skam.
Men inte han,  för han är ju man.

Ensam

Vem kan läsa dina tankar ?
Vad kan läka dina sår ?
När du ensam går och vankar
tror att ingen dig förstår.
Nej, låt ditt hjärta glänta
på sin egen stängda dörr.
Du får ej längre vänta.
Låt allting bli som förr.

Bakgård

Hjärtats längtan
Själens oro
bakom en föraktfull mask.
Så ristar livet sina linjer
i mjuka lena anletsdrag.
Den som ingenting blev givet
måste leva dag för dag.
Dra sig fram på livets bakgård.
Kämpa, hoppas-
tappa tron.

Det skiter han i

Han jubla och skratta
han skrek i falsett.
Det var den finaste
brandbil han sett.
Stackarn
han blir aldrig som vi.
Men tänk jag tror,
det skiter han i.
Han kallas för dåre
ibland också tok.
Men vem kan svära
han inte är klok ?
Han är vuxen och stark,
stor som en man.
Liknar inte alls någon ann.
Hur vi beter oss
går upp till oss var.
Men stackarn inga hämningar har.
Han skrattar och gråter
när han får lust.
Sedan helt plötsligt
kan du bli kysst.

Livets segertåg

I mörker trevade jag fram
men nu ser jag ljuset.
I mörkret såg jag inte
vad som var vad,
men nu avslöjar
det tilltagande ljuset
alla former och färger.
I mörkret utan rymd
och fågelsång
jag matades till sömn,
till dödens dvala.
Men nu
i denna färgers festival,
i den uppåtgående solen
i livets segertåg
över det förgjorda mörkret
ser jag.