Jag en sames ande
vandrar på forna stigar.
Förundras, förfäras
över tidens sår.
Maktlös
ser jag förvandlingen.
Var finns våra rötter ?
Hemlöst, rastlöst
skingras mitt folk.
Snart har våra anor
och traditioner
fallit i glömska.
Fylld av vemod
återvänder jag
till våra gamla boplatser.
Ser dem i sitt ursprung,
hör dom gamla bönerna
och trolltrummans rytm.
Förtvivlad ser jag
den storslagna naturen
såras och förblöda.
En bön –
till mina efterlevande .
Låt ej en kultur förskingras.