Vanvettet styr
genom skummande våg.
Håller så hårt i rodret.
Ej gitter han lyssna
till varnande ord,
ej till ovädrets
stigande varsel.
Han skrattar av högmod
och styr rakt fram,
fast han ej känner till
någon hamn
så drar han på alla klutar.
Nej – Du galne
vi ber dig .
Ge rodret åt den
som har vett
och visdomens styrka.
Så att alla
som inte vill gå i kvav
kan rädda sig upp
från ett ursinnigt hav
och lämna galningens skuta.