Det eldfyllda svampmolnet
reste sig över kvällshimlen.
Vi förstenades i skräck
men överlevde.
Det bländande ljuset
gjorde dina ögon blinda,
hettan brände vår hud.
Stormen har skakat jorden.
Nu skymmer askmolnen solens strålar.
Med din kalla lilla hand i min
berättar jag om solen, träden
och blommorna
som inte längre finns.
Kylan sprider sig över jorden.
Din kalla lilla hand i min darrar,
du förstår
fast inte dina blinda ögon
ser samma mörker som jag.
Planlöst letar vi i avskräderna
allting är slut.
Kylan har nått vårs hjärtan.
Din kalla lilla hand i min förtynar.
Vi överlevde för att långsamt dö.
Ännu en redig tanke.
Varför skall du sona
det du inte bär skuld till ?
Din kalla lilla hand i min har stelnat.
Men än finns en sång i mitt hjärta
min avskedssång till dig.