Jag stannade kvar
när du reste bort
på skummande hav.
Ditt liv blev så kort.
Jag tänder ett ljus
när stormen slår hårt.
Dyrkar din bild
och sväljer min gråt.
Vemodigt ensam
på ödslig strand
förnimmer jag ännu
din värmande hand.
Ser dina ögon himmelsblå.
När havet som lagt sig
viskar så
Glöm inte bort
att du ändå har.
Din älskades bild
och minnena kvar.
Bär dom till tröst
i ensamma dar.
Jag torkar en tår
släpper din hand,
följer vår stig
går upp emot land.