Trasdockan

Huvud av celloid, klarblå porslinsögon och kroppen av tyg. Hen hon lever det vet jag alldeles bestämt, fast det är hemligt förstås. Jag berättar allting för henne och hon vet råd. En gång rymde vi till ladan vid sjön. Katten fick följa med.

Samebön

Jag en sames  ande vandrar på forna stigar. Förundras,  förfäras över tidens sår. Maktlös ser jag förvandlingen. Var finns våra rötter ? Hemlöst, rastlöst skingras mitt folk. Snart har våra anor och traditioner fallit i glömska. Fylld av vemod återvänder jag till våra gamla boplatser. Ser dem i sitt ursprung, hör dom gamla bönerna och …