Käpphästen
ligger kvar ensam,
förvånad och sorgsen.
Ensam,
i den mörka gränden,
väntar den
på sin ryttare.
Det mörknar alltmer.
Käpphästen gråter,
när den förstår
att hans ryttare
aldrig mer kan återvända
att det aldrig mer
skall ljusna.
I en värld –
bortom rosa moln,
i ljusblå skymning,
återser jag dig.
I en värld –
utan sorg och tårar,
utan början eller slut.
Där – möts vi,
i outsäglig lycka.
Alla gåtor förklaras.