Du stänger –
den ömma medkänslas dörr.
Hjärtlöst blundande,
hör du strömmen.
Ett hungrigt barn,
som gråter.
Ett annat som dör.
En mamma,
som på såriga fötter,
går över brännhet sand,
med sitt barn.
i ett knyte på ryggen.
Människor –
som seglar
över upprörda hav,
i bräckliga båtar
förliser –
Andra hugger
sig fram,
genom ogenomtränglig
djungel –
Vet tar emot dem?
Inte du, inte jag!
Blint går dom framåt,
från öde till öde.
Utstår skymf och förnedring,
för att gå,
en kvalfylld död tillmötes.