Utan kamp

Du vände kappan efter vinden följde med strömmen. Lät naturens krafter och andras åsikter styra dina steg. Det var enklast så. Slog dig aldrig tanken att det var ditt eget liv, ditt enda liv som du förspillde ? För utan kamp fanns inte heller seger.

Vision

Det eldfyllda svampmolnet reste sig över kvällshimlen. Vi förstenades i skräck men överlevde. Det bländande ljuset gjorde dina ögon blinda, hettan brände vår hud. Stormen har skakat  jorden. Nu skymmer askmolnen solens strålar. Med din kalla lilla hand i min berättar  jag om solen,   träden och blommorna som inte längre finns. Kylan sprider sig över …

Vår jord

Lungorna ryker av svaveldoftande rök Med förgiftade ådror känner hon dom salta vindarna i öppna sår. I skälvande dödskamp brister vår jord strömmarna vänder utåt. Gränslöst misshandlad ber hon en bön – den sista Människa besinning – besinning vi har bara varandra.