Greta Jadinge Dikter

Huvud av celloid,
klarblå porslinsögon
och kroppen av tyg.
Hen hon lever
det vet jag
alldeles bestämt,
fast det är
hemligt förstås.
Jag berättar
allting för henne
och hon vet råd.
En gång rymde vi
till ladan vid sjön.
Katten fick följa med.

Nog vet jag att världen lider.
Att människor svälter ihjäl.
Att AIDS som en farsot sprider
oro och skräck i vår själ.
Är inte måttet rågat ?
Förstår inte vi vart det bär ?
Eller har ingen vågat
se allt som det verkligen är ?
Jag flyr i min tankes världar
men kan inte värja mig mot.
Aldrig mitt hjärta sig härdar
mot våldsdåd, missnöd och hot.

Ni som nått toppen
ni som vet allt.
Säg blåser där inte
isande kallt ?
Inte av avund
medkänsla bara
ser jag dit upp
och ber er att vara
mänskliga mot
alla dom små
som aldrig lyckas
höjderna nå.
Ni styr och ni ställer
tror ni vet bäst.
Visst anar ni –
vad som händer härnäst
om inte ni ser
och tänker er för
innan ni allt
förstör och förgör.
Låt solen få skina,
blomman slå ut.
Laga nu till-
gör på ofreden slut.
Alla kan leva
i kärlek och frid
om vi hjälps åt,
samsas i tid.
Nu skrotar vi allt
som skyler vår jord.
Vi gör det i handling
ej bara i ord.

Vingklippta, halta och lytta
vi stapplar fram i vår tid.
Frusna och trötta vi söker
kärlek och inre frid.
Talar om AIDS och vapen,
om terror, våldsdåd och krig.
Men lyfter inte ett finger
vågar ej gå i strid
mot djävlar och demoner
som ställer i världen och styr.
Vi som inte är stora
som tror att ingen bryr
om våra tankar, vår oro
vårt hopp och våra liv.
Låt oss tro – vi tillsammans
kan finna perspektiv.
Om vi söker nya vägar
med enade initiativ.

Vanvettet styr
genom skummande våg.
Håller så hårt i rodret.
Ej gitter han lyssna
till varnande ord,
ej till ovädrets
stigande varsel.
Han skrattar av högmod
och styr rakt fram,
fast han ej känner till
någon hamn
så drar han på alla klutar.
Nej – Du galne
vi ber dig .
Ge rodret åt den
som har vett
och visdomens styrka.
Så att alla
som inte vill gå i kvav
kan rädda sig upp
från ett ursinnigt hav
och lämna galningens skuta.

Att trampa vatten
i världens syndaflod.
Att hänsynslöst
axla bördorna
på den som står närmast.
Vila ut
på den andres bekostnad.
Att sedan
innan han drunknar
flytta bördan
på någon annan.
Besinna dig !
När floden vänder
står du ensam kvar.

Grubbla inte säger psykiatrikern.
Du får något lugnande.
Fråga inte varför världen fryser
när det är värme den behöver.
eller varför inte maten räcker
när en del får mycket över.
Varför det finns onda männskor
när alla ville vara goda.
Död och krig har alltid funnits
ängslas ej för barnens skull.
Skit i luften, skit i vattnet.
Ta ditt piller, sov gott om natten.
Dom som styr och dom som ställer,
vad bryr sig dom om än du gnäller?
Ta det lungt, låt bli att tänka,
ja, så ses vi om en vecka.

Visst möttes de båda man mot man
som såtaste vänner de voro.
Världen fick skåda – de log mot varann.
Men det stillade inte vår oro.
Öst är öst och väst är väst
har vi alla fått lära.
Ljuger dom båda, vem ljuger bäst
och vart skall maktkampen bära ?
Dom talar om frihet, samspel och hopp.
Makternas män spelar sitt spel.
Fortsätter trappa och rusta opp,
le och försäkra – fast båda har fel.

Jag en sames  ande
vandrar på forna stigar.
Förundras,  förfäras
över tidens sår.
Maktlös
ser jag förvandlingen.
Var finns våra rötter ?
Hemlöst, rastlöst
skingras mitt folk.
Snart har våra anor
och traditioner
fallit i glömska.
Fylld av vemod
återvänder jag
till våra gamla boplatser.
Ser dem i sitt ursprung,
hör dom gamla bönerna
och trolltrummans rytm.
Förtvivlad ser jag
den storslagna naturen
såras och förblöda.
En bön –
till mina efterlevande .
Låt ej en kultur förskingras.

Vad är pengar och makt ?
Inte lycka !
Lycka är att hålla en hand
möta en blick man älskar.
Vad är pengar och makt ?
Ingenting mot att smeka
en kind man har kär,
dela -varandras tankar.
Vad är pengar och makt ?
Nej –
det går inte upp mot
att ha frid i sin själ
och få ge
om än aldrig så lite.