Utan kamp

Du vände kappan efter vinden
följde med strömmen.
Lät naturens krafter
och andras åsikter
styra dina steg.
Det var enklast så.
Slog dig aldrig tanken
att det var ditt eget liv,
ditt enda liv
som du förspillde ?
För utan kamp
fanns inte heller seger.

Vision

Det eldfyllda svampmolnet
reste sig över kvällshimlen.
Vi förstenades i skräck
men överlevde.
Det bländande ljuset
gjorde dina ögon blinda,
hettan brände vår hud.
Stormen har skakat  jorden.
Nu skymmer askmolnen solens strålar.
Med din kalla lilla hand i min
berättar  jag om solen,   träden
och blommorna
som inte längre finns.
Kylan sprider sig över jorden.
Din kalla lilla hand  i min darrar,
du förstår
fast inte dina blinda ögon
ser samma mörker som jag.
Planlöst letar vi i avskräderna
allting är slut.
Kylan har nått vårs hjärtan.
Din kalla lilla hand i min förtynar.
Vi överlevde för att långsamt dö.
Ännu en redig tanke.
Varför skall du sona
det du inte bär skuld till ?
Din kalla lilla hand i min har stelnat.
Men än finns en sång i mitt hjärta
min avskedssång till dig.

Öst och Väst

Visst möttes de båda man mot man
son såtaste vänner de voro.
Världen fick skåda – de log mot varann.
Men det stillade inte vår oro.
Öst är öst och väst är väst
har vi alla fått lära.
Ljuger dom båda, vem ljuger bäst
och vart skall maktkampen bära?
Dom talar om frihet, samspel och hopp.
Makternas män spelar sitt spel.
Portsätter trappa och rusta opp,
le och försäkra — fast båda har fel.

Pengar och makt

Vad är pengar och makt?
Inte lycka!
Lycka är att hålla en hand
möta en blick man älskar.
Vad är pengar och makt?
Ingenting mot att smeka
en kind man har kär,
dela varandras tankar.
Vad är pengar och makt?
Nej –
det går inte upp mot
att ha frid i sin själ
och få ge
om än aldrig så lite.

Kom min älskade

Låt mig få vila
i dina armar,
på den mjuka heden.
Drömma en kärleksdröm,
en vacker dröm
om liv och lycka.
Tillsammans ser vi
älvornas dans i
vårkvällen.
Ser huldran och trollen.
Sagan finns omkring oss.
smek ömt min kind.
Låt oss känna strömmarna
som går från själ till själ.
Vi lyssnar till tystnaden,
ser dom underbara färgerna.
Ser du!
allting omkring oss
lever och andas.
Ljungen, träden
och den ensamma blomman.
Känner du befrielsen?
Att vara ett med naturen.
Mjukt flyter kvällsolens
sista strålar
mellan trädens grenar
och färgar skymningen
ljusgrön.
Vi somnar in i naturen
med mossan som kudde
och himlen som täcke.
Morgonsolen väcker oss
med sina värmande strålar.
Tjädrarna dansar
sin kärleksdans.
Vi släcker vår törst
vid den klara källan,
tillsammans med
rådjuret och älgen.
Hand i hand återvänder vi
till verkligheten.
Stärkta i tron på livet
och dess mening.

Låt solen få skina

Ni som nått toppen
ni som vet allt.
Säg blåser där inte
isande kallt ?
Inte av avund
medkänsla bara
ser jag dit upp
och ber er att vara
mänskliga mot
alla dom små
som aldrig lyckas
höjderna nå.
Ni styr och ni ställer
tror ni vet bäst.
Visst anar ni  –
vad som händer härnäst
om inte ni ser
och tänker er för
innan ni allt
förstör och förgör,
Låt solen få skina,
blomman slå ut.
Laga nu till-
gör på ofreden slut.
Alla kan leva
i kärlek och frid
om vi hjälps åt,
samsas i tid.
Nu skrotar vi allt

Vår jord

Lungorna ryker av svaveldoftande rök
Med förgiftade ådror
känner hon
dom salta vindarna i öppna sår.
I skälvande dödskamp
brister vår jord
strömmarna vänder utåt.
Gränslöst misshandlad
ber hon en bön – den sista
Människa besinning
– besinning vi har bara varandra.

Tryggare då

Tröstlösa dagar
i väntan på vad
Tankarna kväver
all glädje jag har
Du kan inte höra
min ordlösa bön
Tror att min dag
är lång och skön
Att känna lycka
är allt för svårt
När allting i världen
blivit så hårt
Jag finner ej trygghet
får ingen ro
När jag inte kan hoppas
och på ingenting tro
Jag går på en bro
mot en annan strand
Leder den mig
till lyckans land ?
Ta min hand
– jag är rädd
så låt oss gå
Det är tryggare
om vi kan vara två.