Märklig är vår väg
min kära —
över solbelysta dalar
genom skuggor
upp till himlar
går vår färd.
Sedan ned vi åter dalar.
Skrattar, gråter –
när vi till den
snäckbeströdda stranden
vänder åter.
Efter ljusårs resa
kan vi åter
lyfta våra händer upp
i tack och bön.