Du vände kappan efter vinden följde med strömmen. Lät naturens krafter och andras åsikter styra dina steg. Det var enklast så. Slog dig aldrig tanken att det var ditt eget liv, ditt enda liv som du förspillde ? För utan kamp fanns inte heller seger.
Category Archives: Dikter
Vision
Det eldfyllda svampmolnet reste sig över kvällshimlen. Vi förstenades i skräck men överlevde. Det bländande ljuset gjorde dina ögon blinda, hettan brände vår hud. Stormen har skakat jorden. Nu skymmer askmolnen solens strålar. Med din kalla lilla hand i min berättar jag om solen, träden och blommorna som inte längre finns. Kylan sprider sig över …
Öst och Väst
Visst möttes de båda man mot man son såtaste vänner de voro. Världen fick skåda – de log mot varann. Men det stillade inte vår oro. Öst är öst och väst är väst har vi alla fått lära. Ljuger dom båda, vem ljuger bäst och vart skall maktkampen bära? Dom talar om frihet, samspel och …
Pengar och makt
Vad är pengar och makt? Inte lycka! Lycka är att hålla en hand möta en blick man älskar. Vad är pengar och makt? Ingenting mot att smeka en kind man har kär, dela varandras tankar. Vad är pengar och makt? Nej – det går inte upp mot att ha frid i sin själ och få …
Kom min älskade
Låt mig få vila i dina armar, på den mjuka heden. Drömma en kärleksdröm, en vacker dröm om liv och lycka. Tillsammans ser vi älvornas dans i vårkvällen. Ser huldran och trollen. Sagan finns omkring oss. smek ömt min kind. Låt oss känna strömmarna som går från själ till själ. Vi lyssnar till tystnaden, ser …
Vår i Norrbotten
Bakom snötyngd April växer vårvinterljuset. Tänder bländande gnistor på den frasande skaren, Dagsmejan lösgör floder av smältvatten. Barnen tar fram cycklarna och kattgubben vill ut. Då är det vår i Norrbotten.
Låt solen få skina
Ni som nått toppen ni som vet allt. Säg blåser där inte isande kallt ? Inte av avund medkänsla bara ser jag dit upp och ber er att vara mänskliga mot alla dom små som aldrig lyckas höjderna nå. Ni styr och ni ställer tror ni vet bäst. Visst anar ni – vad som händer …
Om skäppan var full
Om min skäppa var full utav silver och guld av gnistrande ädelstenar Så strödde jag ut dom för kärlekens skull på armaste jord i hårdaste mull Så träden fick rötter och grenar. Sen skulle jag vandra på jorden kring med skäppan full utav lättaste ting av glädje och hopp som förenar.
Vår jord
Lungorna ryker av svaveldoftande rök Med förgiftade ådror känner hon dom salta vindarna i öppna sår. I skälvande dödskamp brister vår jord strömmarna vänder utåt. Gränslöst misshandlad ber hon en bön – den sista Människa besinning – besinning vi har bara varandra.
Tryggare då
Tröstlösa dagar i väntan på vad Tankarna kväver all glädje jag har Du kan inte höra min ordlösa bön Tror att min dag är lång och skön Att känna lycka är allt för svårt När allting i världen blivit så hårt Jag finner ej trygghet får ingen ro När jag inte kan hoppas och på …