Livets segertåg

I mörker trevade jag fram
men nu ser jag ljuset.
I mörkret såg jag inte
vad som var vad,
men nu avslöjar
det tilltagande ljuset
alla former och färger.
I mörkret utan rymd
och fågelsång
jag matades till sömn,
till dödens dvala.
Men nu
i denna färgers festival,
i den uppåtgående solen
i livets segertåg
över det förgjorda mörkret
ser jag.

Vadhelst av ömhet

Låt ej hat ditt sinne svärta
det kan bara föda smärta.
Den som sårar och bedrar
kanske själv det värre har.
Dumt att vara snar att klandra
alla är ej lik varandra.
Sårbar värnlös är nog den
som är rädd för kärleken.
Som låter hatets ogräs gro
där kärlekstankar borde bo.
Nu som förr är livets gåta
älska, glömma och förlåta.
Vadhelst du än av ömhet gör
lämna ingen utanför.

Osminkad

Bakom livets mirakel
diffust
bakom din spegelbild
framträder dödens mysterium.
Sanningens osminkade ansikte,
med kåpan halvt neddragen
över tomma ögonhål
lurar han som en rovfågel.
Gammal som livet
men säker på seger.
Hänsynslöst framträder han
i olika skepnader.
Ett älskat barn,
en liten syster,
en mor, en far.
En våldsam katastrof,
ett krig ingen undgår.
Livets mirakel
och dödens mysterium
går hand i hand.

Havet

Havet brusar upp
hotfullt skrämmande.
Stranden värjer sig
kommer inte undan.
Våldtas  gång på gång.
För att sedan
smekas och lugnas
av mjuka vågor,
kyssande,
viskande vågor
som åter brusar upp
och våldtar igen.
Stranden får alldrig ro.

Soltecken

Skulle jag gått
efter egna mått,
följt min egen stjärna ?
Accendenten jag fått
har jag försmått,
övergett den gärna.
Från födseln vi har
ett soltecken var.
Tecknet är vår stjärna.
Följde vi den var och envar
så fick våra gåtor
och frågor ett svar.

Tid

En sekund
en månad
år eller en evighet.
Tid har varit.
Framför
är det jag anar.
Glädje och sorg
skall korsa min tid,
mitt medvetande.
När tiden är slut
förstår jag
att det som syntes mitt
bara var ett lån
och om en evighet
är det ingenting.

Karusellen

I svindlande svängar
går livets karusell.
Den lilla clovnen
vill hoppa av,
men det finns
varken handtag
eller broms.
Redlös,
förskräckt och yr
snurrar han vidare.
Svänger hit och dit.
Förbannar sig själv
för att han
köpte biljetten.
Tiden är uträknad
nu hjälper varken
tårar eller böner.
Han klamrar sig fast
och blundar.
Vid tidens slut
stannar karusellen.

På inget vågar jag tro

Måste jag söka i evig tid ?
Drömma om kärlek och inre frid.
Längtar och lever –
visst finns  jag till.
Men inget i världen
tycks bli som jag vill.
Klättrar jag upp så ramlar jag ned.
Störtar handlöst
och skadas allt mer.
Aldrig jag tror att jag finner ro.
På inget i världen vågar jag tro.